Adel och feodalism på lajv
 

Att rollspela en adlig karaktär på lajv

Här är några viktiga tips och råd för dig som vill spela adlig:
 

  • Planera din adelsroll ihop med arrangören.

  • Se till att vara påläst om vad adel faktiskt är för något (se nedan)

  • Var även påläst om det aktuella lajvets samhälle och historia.

  • Kom ihåg att ”what-you-see-is-what-you-get”. Din roll måste ha utrustning, kläder etc som gör att andra förstår att du är adlig.

  • Ha med dig ett följe (väpnare, betjänt etc) som ”spelar upp” din roll.

  • Om du åker ensam på lajv, eller bara i en liten grupp - välj inte en högre titel än riddare!

  • Om du vill spela baron, greve, hertig - måste du ha med dig ett stort följe. Det blir inte det minsta trovärdigt annars. Ditt följe bör bestå av vakter/knektar, betjänter och kanske några riddare. 

  • Om du vill spela adlig, men varken har utrustning eller följe, så kan du spela att du är förklädd eller på flykt. Tänk Aragorn i Sagan om Ringen, ingen uppfattade att han var kunglig, utan behandlade honom som en utbygdsjägare. Så om du är förklädd eller på flykt så är du så att säga adlig i hemlighet, och utger dig för att vara något annat.
     

Vad är adel och feodalism?

Adel är ett begrepp som är förknippat med många myter och ännu fler missförstånd. Den övervägande delen av fantasylitteraturen bygger på någon form av inspiration från europeisk medeltid vad gäller samhället. Tänk bara på Game of Thrones eller Sagan om Ringen.  Gimles fantasivärld påminner om europeisk medeltid (om än kryddat med sagovarelser, gudar och magi). Adel på lajvet förutsätter det att det påhittade samhället bygger på vissa grundprinciper (frälse, ätt, förläning, vasalled)

Urtypen för en adlig person är en riddare. En adlig person får inte ägna sig åt något annat än krig eller administration. Om en adlig person sysslar med handel, hantverk, eller plöjer sin egen åker, förlorar man sitt adelskap och titlar och blir av med all den jord man fått i förläning. Generellt sett kan sägas att en adlig person hellre dör av svält än ägnar sig åt att livnära sig. Prestige och ära betyder allt. 

Det finns i lajvsammanhang inget som hindrar kvinnor från att vara riddare, eller vara den som styr ett baroni, grevskap eller hertigdöme. För riddare, oavsett kön, gäller att man är utbildad i strid och äger häst, vapen, rustning etc. En baronessa, grevinna eller hertiginna som i egen rätt styr en förläning får man anta inte hade några bröder och därför har ärvt titel och förläning.

I texten kommer vi att använda vissa begrepp som t ex länsherre. Viktigt att förstå är att en länsherre kan vara en kvinna. Det finns helt enkelt inte något annat begrepp som är mer neutralt. Vi har ibland för enkelhetens skull skrivit kung, greve etc. Men det kan lika gärna vara drottning, grevinna etc. 

Andra kulturer kan ha andra namn på titlar än greve, baron e t c. En Vikingajarl ser sig nog som kung över sin by/mark, men är väl mer att betrakta som en greve, möjligen en hertig om markerna är vidsträckta och jarlen kontrollerar många skepp.

 

Den feodala strukturen

I toppen av pyramiden finns kungen. För att kunna administrera sitt kungarike, och för att försvara landet, delar kungen ut stora jordegendomar till ett antal vasaller. Dessa vasaller svär en ed till kungen (se nedan). I utbyte mot den jord de får i förläning, ska de rusta ett visst antal riddare och soldater. De ska ansvara för administrationen, dvs upprätthålla kungens lagar och se till att bönderna är trygga. inom förläningen. Kungens vasall, som t ex är en greve, kan välja att förläna delar av sin förläning till riddare. Riddaren ska bekosta sin egen krigsutrustning med hjälp av intäkten från den jord som han/hon fått i förläning. 

Adeln utgör en extremt liten del av den totala befolkningen. De äger ändå väldigt mycket av jordbruksmarken. Detta är grunden till deras maktposition i samhället. Som ett riktvärde kan man säga att adeln vanligtvis utgör 1% av den totala befolkningen och äger runt 20% av landets tillgångar. På den här tiden var 90 procent av befolkningen bönder. I Gimle kan vi acceptera att det finns upp till 5% adel, d v s ca 10 personer.

 

Frälse, frälst från skatt

Den jord som en vasall har fått i förläning är befriad från skatt. Vasallen har gått ed på att i utbyte mot jorden ställa upp ett bestämt antal riddare och soldater. Befriad från skatt kallas för att vara frälst från skatt. Därav begreppet frälse (dvs adlig person som innehar jord som är befriad från skatt till kronan). 

Vasallen har avlagt en ed till kungen. Om man inte har avlagt eden får man inte behålla förläningen. När vasallen dör ärver traditionellt den äldste sonen. Han måste avlägga en ny personlig ed till kungen för att få förläningen. Se mer om arv nedan.

Kungen delar naturligtvis inte ut ALL jord i kungariket. Merparten av jordbruksmarken förblir kronojord, alltså tillhör kronan. I Gimle finns en del ingenmansland vars ägare är oklar.

Hur mycket är mycket? Skillnader i rang inom adeln

Inom adeln finns stora skillnader. Avståndet mellan en hertig och en riddare är långt mycket större än mellan en riddare och en bonde. Om vi yxar ganska grovt för att göra en tydlig jämförelse av olika adelstitlars kan det se ut så här:

En riddare innehar så mycket jord i förläning att riddaren kan bekosta sin krigsutrustning (häst, rustning, vapen) till sig själv, sin väpnare och till en handfull knektar. Kanske äger riddaren bara en gård, vars jord brukas av ett antal bönder i form av dagsverken. 

En baron/baronessa, som är vasall till kungen, eller till en av kungens vasaller, kan som jämförelse sägas ansvara för att kunna rusta motsvarande 5 till 10 riddare (inklusive dessa riddares väpnare och knektar etc). 

En greve/grevinna i sin tur ska kunna rusta mellan 10 och 50 riddare. 

En hertig/hertiginna, som är den högsta adliga titeln, ska kunna rusta mellan 50 och 200 riddare. 

 

Titlar

Som nämnts ovan finns det olika titlar. Dessa kan heta olika, men en vanlig variant skulle kunna se ut så här.

  • Kung/Drottning - finns bara en i riket.

  • Hertig/hertiginna - extremt få, extremt mäktiga vasaller som innehar ett hertigdöme.

  • Greve/grevinna - ett fåtal mäktiga vasaller som innehar ett grevskap.

  • Baron/baronessa - vanligare förekommande titel, innehar ett baroni-

  • riddare - den absolut mest förekommande inom adeln, innehar ett gods.
     

För att förvirra allt ytterligare kan en och samma person inneha flera titlar. En adlig familj kan genom arv, giftemål, gåvor från kungen etc ha samlat på sig flera titlar. Dock aldrig för många. Till slut riskerar man att bli ett hot mot kungamakten och det brukar sällan gå väl (antingen för ädelsätten, eller kungen…). En och samma person kan alltså till exempel äga både ett eller flera grevskap och ett par baronier. 

 

Den adliga ätten, familjen, släkten

För en adlig person är det ätten (släkten) som spelar roll. En adlig person ser sig mindre som individ och mer som medlem av en ätt. Livet är kort, och det viktigaste är att arbeta för ättens ära, makt, framtid och fortlevnad. Vidare är ätten också en stor trygghet, därför att varje medlem i ätten är skyldig att bistå och hjälpa alla andra i ätten. Det hindrar dock inte från att ätter i sig kan slitas sönder av strider om makt, jord och ära. 

Giftemål och allianser mellan adliga ätter är av mycket stor betydelse. I första hand är det status som spelar roll, inte kärlek. Föräldrar och ätternas överhuvuden förhandlar äktenskapen. Alla ätter strävar efter att höja sin status genom fördelaktiga äktenskap. Andra viktiga faktorer kan vara att skapa nätverk av allianser. Men om ett barn till en baron ska giftas bort med ett barn till en hertig så ska det mycket till. Förlusten i prestige för den hertigens ätt är så stor, att man får förutsätta att väldigt mycket pengar bytte händer i processen. Äktenskap mellan en adlig person och en person som inte är adlig sker bara inte. Förlusten i prestige är för stor. 

Ju äldre en ätt är desto mer prestige har den. En grevlig ätt som har innehaft sin förläning och vapensköld i flera hundra år har högre prestige än hertig som just fått sin titel. Men den nyblivne hertigen har kanske mer makt och inflytande. 

 

Arv

För att bevara ättens position och makt måste arvet regleras. Detta betyder att hela arvet går till den äldsta sonen. Arv delas inte, utan hela jordinnehavet och alla titlar går till äldsta sonen. Om den äldsta sonen dör före fadern, ärver hans äldsta son (barnbarnet) i sin tur. Dör äldsta sonen utan manlig avkomma ärver den näst äldste sonen allt. Saknas söner helt ärver äldsta dottern allt. Saknas barn, ärver närmaste manlige släkting allt. Saknas manliga släktingar ärver närmaste kvinnliga släkting. Finns inga levande släktingar så återgår förläningen till länsherren som ursprungligen förlänade bort den. 

Vad gör då alla yngre söner och döttrar? Generellt sett ska de försörjas av det äldre syskonet som ärvde rubbet, och giftas bort för att skapa allianser. Rent praktiskt så är det vanligt att de söker sig en framtid som riddare i tjänst hos någon, kanske till och med kungen. Äktenskap med en arvtagare i en annan ätt är möjligt. Likaså att byta bana helt och bli magiker, präst/prästinna eller liknande. Men det sista alternativet innebär att man avsäger sig sitt adelskap och inte längre kan göra anspråk på eventuellt arv. 

 

Släktnamn och vapensköld

Alla adliga ätter har en vapensköld. Detta kallas för heraldiskt vapen. Släktnamnen varierar också mellan olika riken. I Sverige hade adeln från början så kallade ”sköldenamn” Det vill säga att släkten uppkallades efter vad skölden föreställde. Till exempel; Sparre, Banér, Bielke, Trolle, Ängel, Vasa etc. I många andra länder uppkallades ätterna efter namnet på den plats där deras ursprungliga förläning fanns. Till exempel: de Rouvroy, de Dammartin, von Wittelsbach, von Fürstenberg etc. 

 

Vasalleden

Alla adliga som har en titel eller är riddare, dvs som innehar en förläning, har svurit en vasalled till en länsherre. Länsherren kan vara kungen eller det kan vara en av kungens vasaller som är högre än du i rang. Vasalleden är otroligt viktig för adel. Att bryta sin ed gör man inte i första taget. 

Vasalleden svärs vid en särskild ceremoni då vasallen knäböjer framför länsherren. Eden föreskriver att vasallen ska vara sin länsherre trogen, att uppfylla sina plikter, att försvara länsherren, att bistå länsherren med råd och hjälp. Länsherren i gengäld svär att försvara sin vasall, att bistå, och att i ersättning för ovanstående förläna jord till vasallen (och kanske även ge en titel). 

En ed får endast brytas om någondera av parterna inte uppfyller sina löften, eller beter sig svekfullt. Om vasallen bryter sin ed har länsherren rätt att ta tillbaka förläningen och titlar. Att bryta sin ed betyder vanligtvis krig. Tillexempel i Västmark där huvudmannen för ätten Löwengrip (och deras medföljare) har brutit sin vasalled till kungen och utropat sig själv till drottning. Detta har lett till inbördeskrig. Det är ett högt spel med stora risker, på liv och död. 

Text: Henric och Therese (Skriftställare vid Huset Lilja av Västmark).